Älskade & saknade familjemedlemmar...
Cooltrax Atze 000927 - 051115 HD: E / ED: ua.
Atze var min första egna hund. Vi var oskiljaktiga under de år vi fick tillsammans. Atze och jag tävlade i lydnad och spår med blandat resultat men jag lärde mig oerhört mycket på honom. Han var min ständige följeslagare i stallet och hängde alltid med ut i skogen när jag motionerade hästarna något av de bästa han visste:)
Hans starkaste sida var definitivt spåret där han var rent fenomenal. Trors att höften kunde hoppa ur led på slutet så fortsatte han spåra på tre ben som om ingenting hänt. Han var en riktig fighter och beslutet att låta honom somna in var nog det tuffaste jag gjort i mitt liv. Älskar dig för alltid hjärtat...
Cooltrax Coma 050520-070118 HD: B/D ED: lbp
Coma kom till mig i en väldigt turbulent och känslomässigt jobbig tid eftersom Atze började bli sämre. Coma var väldigt glad i folk och absolut ingen tuffing:) Lydnad var nog hennes starkaste sida då hon var både förig och väldans kvick. Coma föddes med en defekt på höften och det tillsammans med pålagringar fram började det visa sig ganska så tidigt att allt inte var som det skulle. När hon fick ont kunde hon slå om i humöret på sekunden vilket blev ohållbart i längden. Coma fick egentligen aldrig någon chans tycker jag och jag saknar min fina lilla tjej enormt mycket...
Cooltrax Chapman 050520-090610 HD: A / ED: ua.
Chapman var sin systers motsats. Jag tog över honom när han var två år gammal och det visade sig såsmåningom att det fanns obegränsat att plocka ur den hunden! När man väl gläntat på dörren så visade det sig finnas en aldrig sinande arbetslust. Chapman var en rejäl kille vilket inte gjorde det helt lätt alla gånger. Han var modig, miljöstark och hade en fantastisk kamplust. Det är ett rent slöseri på en sån bra hund att han inte fick vara frisk tyvärr då jag tror han kunnat uträtta stordåd hos någon som kunnat ta vara på hans fulla potential.
Chapman var frisk på leder men hade stora problem med klåda i perioder. Ett år senare konstaterades även erlichia. Smärtstillande och klåddämpande blev vår vardag men Chapman gav aldrig upp då han älskade livet och framförallt arbete! Det sista året var jag hos vetrinären ett trettiotal ggr för olika behandlingar och uppföljningar. När han sen tappade tio kg i vikt på kort tid och magen började säga ifrån av kortisonet fick jag lov att inse vart det barkade. När man är mitt uppe i det så såg jag inte riktigt hur det var ställt, det var ju samma hund i mina ögon, det dåliga samvetet att jag inte gjort allt i min makt försvårade beslutet att släppa taget om honom. Jag har fortfarande inte accepterat att Chapman inte finns kvar hos mig längre men jag är så tacksam att världens bästa vetrinär ställde upp för oss och några kloka vänner när jag behövde er som mest.
Jag kommer känna dåligt samvete över att jag lät dej gå lång tid framöver men jag tror att jag gjorde allt som stod i min makt trots allt. Kommer aldrig få en sådan hund som du igen men jag kommer alltid minnas dig med kärlek även om den är fortfarande är smärtsam emellanåt. Älskar dig för alltid... |